En del människor säger saker som verkligen sätter sig i hjärtat. En del saker går in i ena örat sen ut i det andra. Men vissa saker minns man så tydligt, och man tar verkligen åt sig av det.
Jag minns då kärleken var som jobbigast. Jag pratade med vänner om det, jag är väldigt öppen människa och är inte rädd för att öppna mig.
Jag hade en kompis i min klass som sa väldigt kloka saker till mig, men en mening glömmer jag aldrig, de var som att en lampa tändes i min hjärna. Hon sa såhär " du behöver ingen annan för att må bra, man ska kunna må bra på egna ben"
Precis, man ska kunna stå på sina egna ben, utan att vara beroende av någon annan, utan att känna att man behöver någon för att må bra. Man kan må bra ensam också.
Jag hade lyssnat på så många teorier och röster och förslag och fina ord, men de hördes inte, det som fick min hjärna att tänka om, var denna mening som hon sa. De var först DÅ , jag förstod att jag var ute på fel bana.

Jag har en nära vän som förlorat sin kärlek nu. Jag vet hur det känns. Men man inser också att en del gånger så blir de bättre så, eller om man tänker  "jag är värd bättre", så var de i mitt fall. Men kanske inte i detta fall.

Iallfall så tänkte jag såhär, nu jävlar, jag är inte ensam? nu är de jag och musiken! för en gång skull kunde jag börja satsa på det jag älskar att göra, det som legat och dammat i flera år, för att man prioriterat bort det. De är NU man kan göra saker som man tappat bort. Jag och musiken kommer aldrig att skiljas, eller bli ovänner, den kommer inte svika mig heller, utan musiken utvecklar mig som människa. De är de jag är gjord för att hålla på med, och de är de jag älskar att göra. SLuta aldrig att hålla på med de du är skapad för!

En äldre kvinna sa en sak till mig ,
som fick mig att börja om med musiken, som fick mig att tänka om:
Om du är begåvad i något speciellt, eller i många saker, så använd gåvan! Alla har vi fått en begåvning och det är meningen att vi ska använda den! Annars kunde någon annan lika gärna fått den.

Det är helt sant?! varför inte använda de man fått? varför kasta bort de? då är de sant som hon sa, att någon annan skulle lika gärna kunna fått det, och de är bortkastade talanger som man kanske borde utveckla eller börja använda? Tänk om de fanns en människa som bara skulle ta bort min sångröst, för att denne tycker att jag inte använder den? denne kanske skulle tycka att någon annan är värd den för att den skulle iallfall göra något av rösten? använda den för att göra andra folk glada?
Tänk om man skulle prova sjunga en dag, sen är rösten borta? eller de låter som världens kråka? nä vad hämskt.

Jag älskar att dansa och sjunga, och jag vet att jag fixar det...varför lägga det bakom ryggen? Det är det här jag vill hålla på med, och det är de jag är gjord för.