Dagens dag är kommen. Jag måste idag säga om jag ska fara till Turkiet eller inte..Dansa sjunga underhålla, gud vad jag skulle lära mig mycket...och prata engelska i ett halvår, jag skulle utvecklas som fan , och även som människa.
De känns helt enkelt som att jag kan inte ta detta beslut, de blir fel vilket som, jag VILL så gärna fara, och alla säger men " faaar" du är ung och de är det där du vill hålla på med!! " du är ju knäpp om du inte far"

- Ja, jag vet jag är knäpp, jag är jävligt knäpp, håller med till 100% att jag är knäpp om jag inte far, MEN, tackar jag JA, så åker jag om cirka 2 veckor..KÄnns ju så snabbt, oplanerat och ja jag vet inte.

Jag är helt enkelt inte redo mentalt att fara... de är mitt svar... jag är knäpp ja, men jag kan inte göra något om jag inte känner mig redo till 100%... Jag hoppas att de kommer fler chanser..Jag låg först på listan bland tjejerna som dom var intresserade av, och de känns ju jättekul eftersom de är många som sökt. Sen tackar jag nej NEJ? jag kan typ inte förstå de själv,

Såhär ekar de i mitt huvud " jag väljer hemtjänsten framför min dröm" Låter inte bra, absolut inte. De kanske hade varit en fot in, i de jag vill hålla på med i mitt liv.
ÅHHH! Jag säger bara ÅH! Kommer aldrig komma fram till ett beslut som känns rätt, därför blir de nej..vill fan bara gråta!. Jag krossar mitt eget jävla hjärta!!!