Jag började på en ny kula. Färgade håret brunt och började ett nytt liv som singel :)


Jag vet inte om dessa 3,5 år har varit bra, jag vet inte om jag kastat bort 3,5 år av mitt liv? Om jag har plågat mig själv för kärleken, eller om jag tagit lärdom av den. Jag vet inte om jag lärt mig något eller om jag blivit klokare. Men jag vet att jag blivit djupt krossad. Jag kan ju inte ha tagit lärdom av kärleken, eftersom jag alltid förlåtit den, och alltid blundat för det onda som gjorts mot mig. Men något som jag har lärt mig för livet, är att kärleken är stark, och jag skulle aldrig kunna svika min partner, aldrig vara otrogen.

Ordet otrogen sitter som ett djupt sår inskurit i mitt hjärta. Det skär varje gång jag hör ordet. Det skär varje gång jag hör dessa 2 kvinnonamn. Jag får ont i magen. Nästan så att jag hatar alla som heter så, fast jag inte kan göra det.
Alla mina vänner har hängt med min kärlekshistoria från i början av 9an. Alla vet att han var min stora kärlek, som jag alltid drömt om. Jag blev kär vid första ögonkastet, och det var ödet som förde oss samman på en liten camping i Piteå. En midsommar då alla ungdommar är och festar, vad gjorde vi där med våra familjer? Jag , en tjej som vill gå på stan och shoppa och ha kul, Han som är tuff och vill hänga med sina polare ute. Men nej , vi träffades på denna lilla camping. Och det var kärlek vid första ögonkastet. Jag behövde bara se ryggen av honom, så visste jag att det var han jag ville dela mitt liv med..

Det jag också vet med säkerhet, är att mina kompisar har sett hur jag mått under dessa år, DOM har tagit stor, väldigt stor lärdom av det dom sett. Dom såg alltid hur jag mådde, mina val, hur jag tänkte och prioriterade. Ingen av mina kompisar skulle vara otrogen mot sin partner, för dom vet hur ont de gör. Jag säger bara det. Gör hellre slut, än att vara otrogen. Ni som varit det mot eran partner, inser nog inte hur psykiskt misshandlad man blir. Man tappar självkänslan/ självfötroendet man litar inte på någon. Och den värsta saken dyker upp, SVARTSJUKAN. Den brinner i helvettet. Svartsjukan är den värsta, som ni ger/skapar hos eran partner som gav sin fulla tillit till er, men ni svek han/ hon. Jag har gett min tilllit för många gånger, det vet jag , jag vet att jag gjort fel. Men jag trodde hela tiden att det skulle bli bra. Men det blev det inte. Så kvar står man här, fortfarande svartsjuk. Litar inte alls på killar. Dåligt självfötroende och känner sig allmänt dum och trög. Under den tiden jag mådde som värst så var jag deprimerad och gick ner i vikt flera kilo. Jag insåg inte det då, hur dåligt jag mådde. Jag visste att jag mådde dåligt, åt ju ingenting, pratade inte med någon, var inte med någon, orkade inte bråka med min storebror som alltid brukade busa med mig. ALLA fick säga vad dom ville till mig, jag hörde ingenting. Det är först nu idag , jag inser att jag var deprimerad då.

Men idag är jag påväg frammåt, jag kan skratta, jag kan träffa nya killar, får alltid lite ångest efter jag pratat med killar, men det blir säkert bättre med tiden det också. jag gav hela mitt liv åt en annan person. Ge aldrig upp allt för kärleken. Fortsätt med dina intressen och bli inte beroende. Du ska alltid kunna tänka " jag klarar mig själv utan han" " jag behöver inte han, för att mår bra, för att vara hel" Tänk istället , att det är kul så länge det varar.

Jag var förlovad och kär, jag hade bestämt mig, och jag trodde att han också hade bestämt sig. För han ville ju förlova sig med mig, och vi gjorde det. Men nu har vi verkligen blivit två olika personer, men vi är egentligen så lika. Men vi går två helt olika vägar. Jag vet fortfarande inte varför du lämnade mig. Allt som jag gjorde för dig, för oss, mitt hjärta som krossats så många gånger, som jag alltid försökte lappa ihop. Det jag åter igen försökte bygga upp, rasade igen. Jag gjorde allt för att vi skulle kunna ha det bra igen. Jag vet inte om jag får träffa den kille jag träffade i Sikfors camping i piteå igen. När jag tänker tillbaka några år, så känns allt som en dröm. Mina känslor flödade och jag hade aldrig känt den känslan av kärlek. Jag undrar om jag någonsin kommer att känna så igen. Min svärmor var den finaste man kan finna. Jag tänker inte dra ett sträck över alla killar, för dom fina finns också, tex som min bror.

Jag saknar tiden då det var bra,du gav mig alltid allt jag ville ha, men aldrig hela ditt hjärta... Det stör mig, att jag alltid älskade dig mer, än vad du älskade mig.

Just nu har jag fastnat, och vet inte någonting. Väntar på något, men vet inte på vad..

Jag drar en slutsats och säger att jag tycker inte att jag har kastat bort 3,5 år av mitt liv. Snart 4a år då, om man räknar med att gå vidare och glömma. För vi hade många bra stunder, och jag vet att du har älskat mig, jag var din första kärlek, och du kommer aldrig glömma mig, du kommer aldrig heller finna en tjej som jag. Jag valde att förlåta, och jag var medveten om att jag kunde bli sårad igen. Så nej , jag ångrar igenting. Jag fick vara nära den jag älskade, jag fick ta del av ditt liv. Jag är även glad för din skull, att du träffade mig vid den unga åldern..

2006 - midsommar

2010 - Dagen efter nyårsafton.

Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.

Mitt liv går vidare, och jag hoppas att jag träffar min stora kärlek nån vacker dag. Känns skönt att få skriva ner detta. Jag är en stark kvinna. Det vet jag nu.







Dessa 3 låtar påminner mig starkt om när vi träffades. VI nötte dessa låtar sommaren 06.

Denna låt tänker jag bara på Luleå :) Kommer upp så många minnen av dessa låtar.







Denna låt var den första du skickade till mig, jag tyckte den var grymt skön, och tycker det fortfarande =) Ger mig så många sommarminnen.. Kan inte förstå hur allt kan vara som det är just nu..