Du var den första killen jag älskade på riktigt på denna jord,

men det var fortfarande någonting som du inte förstod.

Sista minuten du var min, skulle jag ha tagit för mig kärlek av dig,

för sekunden efter var jag aldrig mera din tjej.

Ditt hjärta gick rakt igenom min kropp och själ,

jag behöll det och hade aldrig varit så kär.

I början var kärleken stark, du blev förälskad i mig,

lika snabbt, som du sårade mig.

Jag var verkligen kär i dig för den du är,

men jag lovar dig jag ska aldrig mera gör dig till besvär.

Du har sårat mig mera än du tycks förstå,

du lämnade mig, och sen var det bara för dig att gå.

Under så lång tid kämpade jag så hårt,

jag gjorde allt för att ha dig kvar, men det var verkligen svårt.

Du ska veta att jag gråtit massor av tårar för din skull,

men jag älskade dig fast du ibland var så elak och dum.

Jag litade på dig, försökte kolla in i framtiden,

om jag vetat vad jag vetat nu, så vore den här texten redan utskriven.

Men din värld var aldrig samma värld,

alltid när jag ringde dig, var du ute på någon annan slags färd.

Jag ville verkligen inte att detta skulle få ett slut,

tänk om man kunde spola tillbaka tiden och allting kunde bli som förut.

Nu finns det ingen kärlek mer,

det är mörkt så långt jag ser.

Men du, jag klarar mig själv, jag står på mina egna ben just nu,

du kan gå vidare och hitta dig en ny fru.

Jag har bestämt mig, jag bryr mig faktiskt inte längre,

jag är stark, jag ska visa dig, att jag inte är den sämre!

Av: Julja





3,5 år...